i
Ponera två personer.
Det enda som skiljer dessa två är könstillhörighet. Hur skulle resultatet i ett val mellan dessa bli?
Skulle det gå att säga att om det finns 100 röster, då kommer en person få hälften, och den andra andra hälften?
Ponera att det är så.
Om samhället är ojämställt, och med detta tänker jag att fördelar och nackdelar fördelas orättvist av inga andra skäl än på grund av kön.
Om två personer, en man och en kvinna, ställer upp för ett val med 100 röstande, och det enda som skiljer de två kandidaterna åt är könstillhörighet, skulle då utfallet bli:
Kvinnan:
50-x
och Mannen:
50+x
Så, låt oss säga att mannen får 15 fler röster endast på grund av att han är man. Då får vi resultatet:
Mannen får 65 röster, kvinnan får 35 röster.
ii
Om man tänker sig ett annat exempel.
Låt oss säga två män i akademin. En av dem har läst mycket feministisk filosofi. Den andra har inte gjort det. Vid en uppgift så står den feministiska förkunskapen i vägen för att en ska kunna vara okritisk mot Parfit. Mannen som inte läst feministisk filosofi tar till sig Parfits idéer direkt och inte särskilt nyanserat, medan den som läst feministisk filosofi förhåller sig kritisk in i det sista till vad Parfit skriver.
Mannen som inte läst feministisk filosofi får en förståelse för Parfit men kommer antagligen
inte kritisera Parfit ur ett feministiskt perspektiv, vilket den andre mannen kommer göra.
Patriarkatet lever vidare genom den ena mannen, som inte läst feministisk filosofi, och
patriarkatet, hos mannen som har läst feministisk filosofi, kommer i alla fall kanske motarbetas något.
iii
Borde män få ha politisk makt?
I det första fallet mellan valet mellan en man och en kvinna, om mannen hade haft en
feministisk agenda, hade det gynnat eller missgynnat honom?
Är det fördelaktigt för män att vara feminister? Om vi säger att vara feminist, är att vara emot ojämställdhet, vilket tidigare definierades som: att fördelar och nackdelar fördelas orättvist av inga andra skäl än på grund av kön. Då är det moraliskt att vara feminist, eftersom det är att vara för en rättvis fördelning av fördelar och nackdelar.
Definitionen haltar lite, vilket jag tror beror på en vilja från mig att vilja kvantifiera saker. Men som har påpekats till mig, borde vi nog prata om normer. Så en fråga blir: ska det vara fördelaktigt för män att vara feminister? Självklart, skulle några kanske säga. Det för män ut ur toxisk maskulinitet. Män som är feminister behöver inte fråga sig om de är tillräckligt maskulina för att kunna älskas.
En invändning är att det kan krävas mycket arbete för att ta sig ur eller undvika patriarkatet. Det finns starka normer mot att män ska bli feminister eller frångå patriarkatet.
En lösning på det problemet kanske skulle kunna vara att skapa feministiska normer som är
starkare än de patriarkala normerna.
Går det nu att ändra något i premissen kring vad jämställdhet är? Eftersom det jag precis
diskuterat rör fördelarna för män att vara feminister, kanske det går att kvalificera jämställdhet här till maskulin jämställdhet eller manlig jämställdhet.
Vill vi inte ha den här kvalifikationen så borde frågan också ställas, ska det vara fördelaktigt för kvinnor att vara feminister? Självklart, kanske någon igen säger men det finns kvinnor som får fördelar av att bevara patriarkatet och motarbeta feminismen. Jag kommer ändå här anta att det är fördelaktigt för kvinnor att vara feminister. Går det nu att formulera en norm utan kvalifikation?
Ja, ett förslag är att säga att jämställdhet har ett intrinsikalt värde. Jämställdhet är något bra i sig, och därför värt, oavsett könstillhörighet att sträva efter. Därför är det fel med ojämställdhet, det skulle kunna sägas vara något som är dåligt i sig, något vi inte bör sträva efter.
På frågan då, “Borde män få ha politisk makt?”, blir svaret, ja, om de är feminister.
Skribent: Axel Rombrant