Kategori: Krönika

Det slängs runt ord som “mänsklig”, “naturtillstånd” och “essens” i samband med den mänskliga naturen. Minst sagt är det en laddad term, men semantiken är inte konsekvent. Å ena sidan beskrev Aristoteles oss som rationella varelser och å andra sidan tillskrivs vi arvsynd vid födseln inom kristen tro; så vad är egentligen mänsklig natur? När…

När jag började läsa filosofi tänkte jag aldrig att mitt kön skulle bli ett tema—inte för seminarier, inte för tentor och definitivt inte för en krönika i en studenttidning. Men så finner jag mig här ändå, med ett öppet Google doc framför mig och skriver om just det. Under den gångna veckan—och i ärlighetens namn…

Häromdagen skulle jag ta mig till mina farföräldrar för söndagslunch. Resan började med att min buss var försenad till Malmö C. Sedan bytte mitt tåg spår två gånger och när det väl hade hittat sig till en perrong körde det inte vidare. Fem minuter efter den beräknade avgångstiden fick jag och mina medpassagerare information om…

Solen sträcker sig genom fönstret som fingrar mot min skärm. Brett, obarmhärtigt, nästan hånfullt. Den smyger över tangentbordet, över högen med anteckningar och utskrivna, annoterade utkast, som om den medvetet försöker dra mig ut. Ute kvittrar fåglarna—ett lockrop, ett skratt. De sjunger om frihet, om rörelse, om allt det som jag inte har just nu….

När jag flyttade ner till Skåne frågade min pappa mig om jag någonsin kommer sluta kalla Uppsala för mitt hem. Nej! Absolut inte, svarade jag. Men jag noterade häromdagen att jag imin kalender hade antecknat min resa till Uppsala över påsken som “åka hem”, likaså mittåtervändande till Malmö. Mitt hem har vuxit sig större och…

Om jag gör en Fenomenologisk reduktion. Och struntar i alla mina tidigare erfarenheter. Sätter dem inom parentes, epoché. Om jag är mitt mentala objekt, ja precis, om jag ser mig själv, bara, och ser mig som jag är. Utan lull-lull, utan krims- krams. Ser mig själv på en scen, utan scenografi. Ser mig bara stå…

Det är rusningstid för trafiken. Spårvagnen har nyss anlänt till Lund C och alla har bråttom. Tåget går om en minut. En buss rullar ner för gatan i stadig takt. Plötsligt blir den överfallen från alla håll av ivriga fotgängare. Vår stackars buss tvingas bromsa och de olycksdrabbade själarna i den missar sina förbindelser. Nästa…

Mitt skakiga förhållande som varade ett och ett halvt år har precis nått sitt slut. Jag och Filosofi har gått skilda vägar. Vi träffades en ljuv sommardag i augusti och sa adjö en våt eftermiddag i januari. Början på slutet var opponeringen i mitten av december. Kandidatuppsatsen var färdig och jag var redo att lägga…